det här med göteborg...
hej igen, petra här! jag är trögare än trögast, men här kommer ett nytt inlägg i min och åsas pingpongblogg.
åsa öppnade lite för dagens ämne i föregående inlägg. där står: "oj det blev nästan lite djupt nu, hoppas ni bottnar!"
och det var kanske där det började, åsas och min nytända faibless för att leka med ord och uttryck på ett mycket göteborgskt vis. i tider som dessa (det vill säga internet-åldern), kommunicerar vi ofta på facebook med varandra.
det har visat sig vara ett ypperligt ställe att märka ord på och vara lite kålle och ada istället för frank och bianca.
exempel:
åsa: har en hantverkare i kylskåpet.
petra: ojdå, stackarn! ska du inte släppa ut honom?
åsa: ja, jag gjorde det sedan. han frös.
och så där håller det på. vi märker varandras ord och småretas med varandra.
det handlar ofta om skägg och hår. om män i största allmänhet. och de ser ofta ut som skogshuggare, intellektuella skogshuggare.
varifrån kommer då denna olat? eller är det kanske ett positivt särdrag hos oss icke-göteborgare?
möjligen kan förklaringen ligga i vår stora förälskelse i den vackra staden i väst. vi kan inte vara där för ofta, verkar det som. vi tröttnar aldrig på den. vi längtar efter den när vi inte är där. det är som en gigantisk olycklig förälskelse. ingen av oss har möjlighet att flytta dit - än. vi har båda boenden långt därifrån (särskilt jag!!) och fasta jobb på varsitt håll.
men en dag, en vacker dag, kanske flyttlasset går från skåne och dalarna. och då kommer vi att bli olidliga skämtare. vi är ju uppenbarligen på god väg.
