Fru Göteborg
Det är framför allt mitt fel att det här är tidernas långsammaste ping-pong-match, men vad gör väl egentligen det? Det är väl lite charmigt. Allting ska gå så himla fort nu för tiden. Ibland är mina ben på väg men jag glömmer att ta med mig hjärnan och hur bra blir det egentligen? Så det är kanske bra att något då går långsamt (även om mina fingrar (och tyvärr då inte alla tio) är snabba nu).
Ja, det här med Göteborg... Jag är väldigt långt ifrån en berest person, jag tycker inte om att resa helt enkelt. Fast det är bara som jag försöker intala mig själv, för att slippa. Jag tycker det är krångligt och omständligt att resa. Man måste packa, man måste ha med sig sitt liv i en väska, man måste passa tiden, man måste hitta rätt. Trots detta kom jag så då till Göteborg två gånger förra året. Men risk för att en viss person (som jag hälsade på) får storhetsvansinne nu, så var första besöket där bara så fint! Jag kände mig som en femåring och jag blev nästan helt överväldigad av lycka när jag såg min första spårvagn från tågfönstret på väg in i Göteborg. Göteborg är en så vacker stad! Folket är vackrare, de pratar vackrare, de rör sig vackrare, de gör bättre saker. Ungefär så kändes det.
Har ni hört talas om kvinnan som är gift med Berlinmuren? Hon heter till och med Berliner-Mauer i efternamn. Plötsligt förstår jag henne. Jag vill vara fru Göteborg. Åsa Göteborg. Kanske skulle vi inte leva ihop, men det hade varit ett ganska lyckliigt distansäktenskap, med många drömmar och mycket längtan. Tänk vad svårt stackars Fru Berliner-Maurer måste ha det, muren är ju riven. Hennes man är död.
För flera år sedan var min barndomsvän Sofie i Berlin, hon kom hem med en liten bit av Berlinmuren till mig. Jag äger en bit av någons man. (Tror jag, jag kan ha slängt honom.)
Vad jag egentligen ville komma fram till var att jag reser inte mycket, men i fjor hade jag äran att komma till Göteborg två gånger, och jag blev kär i en stad. Kanske hade det kunnat vara vilken stad som helst, kanske behövde jag bara se något nytt. Kanske finns det någon annan stad där ute som längtar efter att ta mig med storm? Detta med att bara behöva se något nytt är dock en teori som inte håller för Petra, eftersom hon reser runt mycket mer än mig och ändå är lika kär i Göteborg. Och i Skottland naturligtvis. Och i... Ja ack, den där kärleken...
//Åsa
Ja, det här med Göteborg... Jag är väldigt långt ifrån en berest person, jag tycker inte om att resa helt enkelt. Fast det är bara som jag försöker intala mig själv, för att slippa. Jag tycker det är krångligt och omständligt att resa. Man måste packa, man måste ha med sig sitt liv i en väska, man måste passa tiden, man måste hitta rätt. Trots detta kom jag så då till Göteborg två gånger förra året. Men risk för att en viss person (som jag hälsade på) får storhetsvansinne nu, så var första besöket där bara så fint! Jag kände mig som en femåring och jag blev nästan helt överväldigad av lycka när jag såg min första spårvagn från tågfönstret på väg in i Göteborg. Göteborg är en så vacker stad! Folket är vackrare, de pratar vackrare, de rör sig vackrare, de gör bättre saker. Ungefär så kändes det.
Har ni hört talas om kvinnan som är gift med Berlinmuren? Hon heter till och med Berliner-Mauer i efternamn. Plötsligt förstår jag henne. Jag vill vara fru Göteborg. Åsa Göteborg. Kanske skulle vi inte leva ihop, men det hade varit ett ganska lyckliigt distansäktenskap, med många drömmar och mycket längtan. Tänk vad svårt stackars Fru Berliner-Maurer måste ha det, muren är ju riven. Hennes man är död.
För flera år sedan var min barndomsvän Sofie i Berlin, hon kom hem med en liten bit av Berlinmuren till mig. Jag äger en bit av någons man. (Tror jag, jag kan ha slängt honom.)
Vad jag egentligen ville komma fram till var att jag reser inte mycket, men i fjor hade jag äran att komma till Göteborg två gånger, och jag blev kär i en stad. Kanske hade det kunnat vara vilken stad som helst, kanske behövde jag bara se något nytt. Kanske finns det någon annan stad där ute som längtar efter att ta mig med storm? Detta med att bara behöva se något nytt är dock en teori som inte håller för Petra, eftersom hon reser runt mycket mer än mig och ändå är lika kär i Göteborg. Och i Skottland naturligtvis. Och i... Ja ack, den där kärleken...
//Åsa
Kommentarer
Postat av: Frida
Hej, det var längesen jag var inne här. Vad fint du skrivit om Gbg, roligt att du gillar staden. Synd att vi inte fick träffats när du var här, speciellt när du var i Frölunda. Men man vet aldrig, det kanske kommer fler chanser. Jag skulle också behöva resa runt lite mer. Kram!
Postat av: Åsa
Hej Frida! Vad kul att du läst! Ja det var synd att vi inte kunde träffas, men som du skriver så kommer det kanske fler chanser. Det är nyttigt att se olika ställen, men tyvärr inget jag gör helt frivilligt... Åh vad synd det är om den här bloggen, den sover ju :/ Kram!
Trackback
