Den gode Ebbot
Precis nu i denna stund bestämmer jag mig. Jag ska skriva om Petras man på tronen, Ebbot! Och jag ska göra det i listform. Bra och dåligt. Jag ska dissekera Ebbot.
Ebbots fem positiva:
+ Ebbots skägg
+ Ebbots godhet
+ Ebbots kläder
+ Ebbots sång (och dans)
+ Ebbots mage
Ebbots fem negativa:
- Ebbots lugg
- Ebbots ålder
- Ebbots mage
Det gick inte så bra.
Ebbots tre negativa blev det. Ebbot är för god.
Det där med åldern var något jag fick klämma in i brist på annat. Och det negativa med hans mage är ju att det inte ser helt hälsosamt ut.
Jag hittade förresten ett fint Ebbotcitatr på Wikipedia: Ebbot Lundberg har flera gånger fått förfrågningar från föräldrar som vill ha hans tillåtelse att namnge sina barn till Ebbot.
Jag undrar vad han svarade.
Så mina barn, vad vi lärde oss av det här inlägget är att det är helt okej att misslyckas lite halv ibland!
//Åsa
ett litet skägg-tillägg...
inte så hett som den ekvationen skulle kunna vara. tyvärr.

topp fem skäggiga män
i torsdags visade någon betalkanal "high fidelity". ingen blev gladare än jag, eftersom jag också vill äga en skivbutik och vara elitistisk mot kunder och sortera mina skivor efter färg/utgivningsår/kronologi/osv. john cusacks roll har även en faibless för att rangordna saker. sätta saker efter varandra i en lista. han gör listor av allting.
och eftersom Åsa tog upp epitetet skägg-män i förra blogginlägget, kände jag mig manad att spinna vidare på detta tema.
härmed tänker jag lista de fem hetaste männen med skägg. när idén kom till mig, som genom beröringen från en ängel, tänkte jag att det skulle bli en lätt match. och nummer ett på min lista är konstant. han ligger alltid etta. han är vår största stjärna och västsveriges jesus. han är fullständigt fantastisk. tänk om mina ord vore lag. då vore sverige en bättre plats att leva på, och småhålornas discotek roligare att gå på eftersom musiken vore en fröjd att lyssna på för oss musiknördar.
men tvåan då? och trean? och fyran och femman? det här blev svårare än jag trott. jag tog upp en ny, blank sida i mitt anteckningsblock, kladdade, gjorde pilar, ändrade mig, suddade. men här kommer den nu, med början på nummer fem.
5. James McAvoy. Killen spelade Mr Tumnus i den första filmen om Narnia. Det var självklart där jag upptäckte honom, eftersom jag gillar Narnia och gråter som ett barn så fort Aslan visar sig.
James är het på ett pojkaktigt vis, och skägget kanske inte är det första en tänker på när en ser honom. Det är snarare hans busiga blick och hans fantastiska glasgowdialekt han fångar mitt intresse. Han är alltså skotte, och detta kommer han sannerligen långt med när det gäller att komma högt på mina listor. Men som Mr Tumnus har han lagt sig till med ett tokigt gulligt pipskägg och stort lockigt hår. Och att han dessutom talar skotska gör att han kommer på femte plats bland världens snyggaste män i skägg.
4. Ben Bridwell är sångare i seattlebandet Band of Horses och hans skägg är gigantiskt. Långt och mörkt lägger det sig som en prästkrage över hans blårutiga skjortor. Han är kanske inte den snyggaste mannen på jorden, men hans texter är helt fantastiska och hans sångröst smälter den mest envisa decembersnö. Ja, jag tinar verkligen upp. Och när han sjunger sin "No one's gonna love you", så förstår jag att det finns en himmel.
3. Sam Beam. Det här är en av mina absoluta favoritmänniskor. Det är han som är Iron and Wine, och han skapar gitarrbaserad indie/folk som passar helt perfekt en dallrande sommarkväll med grillat och vänner. Är det ruggig november passar hans vackra sånger också som handen i handsken. Är jag glad som en lärka, slår jag igång "A boy with a coin". Är jag deppad funkar alla hans låtar. Han har dessutom gjort en fantastisk cover av Ben Gibbards (Death Cab for Cutie, The Postal Service) fina "Such great heights" och hans röst är mjuk som hembakt bröd med bregott och ett glas mjölk. Har du ännu inte upptäckt denna musikaliska skatt, skynda dig till hans myspace! Spring! (men läs klart min topp fem-lista först!)
2. Sean Connery behöver väl knappast någon närmare presentation. Han är gammal som gatan, föddes 1930 närmare bestämt, i Edinburgh, som för övrigt är den vackraste staden jag sett. Ju äldre han blir, desto attraktivare blir han. Och när han talar tystnar alla andra. Hans röst är djup och respektingivande och han är helt klart den snyggaste skådespelaren i skägg. Om en ska tro Wikipedia, filmdebuterade han 1959 i "Kärlek och fruktan", där han spelade mot en flicka som vid tillfället var tillsammans med en gangster. Denne gangster kom inrusande mitt under inspelningen och anklagade Connery för att ha en affär med sin motspelerska. Connery tog då pistolen ifrån honom och slog ner honom.
Sånt gör naturligtvis att han kommer högt på min lista. Vi hoppas på många fler år med denne skotske riddare.
1. Ebbot Lundberg i The Soundtrack of our Lives kommer förstås etta på min lista. Han är gubbig och snygg och otroligt skäggig. Han sjunger skitbra och har galna kläder. Hans mage gör mig alldeles mjuk i hjärtat, jag vill lägga mig och vila huvudet på den. Han skulle sjunga "Instant repeater '99" för mig.
Självklart är min kärlek till Ebbot ingenting annat än platonisk. Jag skulle kunna tänka mig att sova sked med honom, men det skulle inte bli något mer fysiskt mellan oss (tror jag). Däremot skulle jag kunna tänka mig att bo ihop med honom. Jag kan tro att han lagar helt otroliga grytor på söndagarna, som vi skulle kunna bjuda hem våra vänner på. Och han skulle skriva låtar till mig. De skulle handla om hur fantastisk jag är och hur roligt vi hade det när vi tog färjan till Brännö eller hittade på sagor hela helgen när februariregnet smattrade mot rutorna på lägenheten på Haga.
Ja, Ebbot kommer etta, alltid alltid. i vått och torrt.
---
ja, där hade ni min topp fem skäggiga män.
spring nu iväg till myspace och lyssna på ovanstående genier, låna hem några rullar med James och Sean, blunda och njuuuut.
// petra
Män, med eller utan skägg
//Åsa
Åsa
När Åsa skrev föregående blogginlägg, valde hon att skriva om... MIG! Därför, på grund av spelets regler och för att jag vill, kommer den här bloggen att handla om... ÅSA!
Åsa och jag har som sagt aldrig träffat varandra. Men vi är båda mycket duktiga på att skicka bilder till varandra som föreställer vår omvärld och oss själva. Jag vet till exempel precis hur Åsas föräldrar ser ut och hur Brösarps backar avtecknar sig mot himlen, trots att jag aldrig varit i närheten av dem. Idag fick jag till exempel ett MMS som föreställde Åsas gamla skola och lekis. Himla informativt och smart av henne!
Tanken är att vi ska försöka träffas någon gång i framtiden, och det vill jag verkligen. Åsa är en alldeles fantastisk kvinna. Hon jobbar och sliter, samtidigt som hon orkar med att träna, laga bra, näringsriktig mat och vara kreativ med sin egen blogg och kamera. Hennes musiksmak är helt kompatibel med min, vi ger varandra musiktips och tycker nästan alltid lika. Hon är dock lite mer akustisk medan jag är lite av en elektronicanörd.
Åsa har precis färgat håret mörkt, nästan svart, och det var som när en fjäril kryper ur sin puppa. Hon är alltid vacker, men nu, med "nya" glasögon, kort hår och poplugg, blev den nya hårfärgen verkligen ett jättelyft för hela denna lilla, men ändå stora, människa.
Så nu har vi gjort reklam för varandra. Är det inte dags att vi båda träffar någon heting med skägg nu? Han får gärna ha cookingskills och bära cheap mondays eller manchesterjeans och ha en faibless för indiepop och romantik. Och det viktigaste av allt: han måste vara ÄRLIG.
För i likhet med mig, är oärlighet det värsta Åsa vet.
Petra
Jag vill absolut inte skryta men det här kommer bli en helt suverän blogg, otroligt intressant, rolig och snygg med massor av läsare. Det går inte att misslyckas. Dessutom är jag inte "jag" utan jag är "vi". Hej jag heter Åsa och det här är Petra -pekar någonstans åt norr- och vi kommer att skriva i den här bloggen båda två.
Såhär kommer det gå till: om jag skriver en blogg om grisar så måste Petra i sin tur skriva om grisar i sitt inlägg, eller åtminstone andra djur och sen måste jag skriva om... hur djuriska män kan vara. Eventuellt! Den som läser får se!
Idag tänkte jag skriva om... Petra! Jag har aldrig träffat Petra, det är väldigt tråkigt. Jag vet dock en hel del om henne ändå. Hon kommer från Dalarna och har en jättefin varm röst. Hon bor i skogen och är mamma till två katter. Ibland tror hon själv att hon är en katt. Det tror jag också att jag är. Petra är väldigt klok, det går att fråga henne i stort sett vad som helst och så har hon ett bra svar. Pröva!
Jag måste förresten berätta snabbversionen om hur Petra och jag blev vänner, vill inte slösa energi på att gå för djupt på det hela, men det handlade om ett karlsvin som var mjuk på utsidan men stenhård på insidan och han bar sig hemskt åt mot mig, Petra och minst en till person. Innan Petra visste hur elak han var och innan vi egentligen kände till varandras existens, så fick jag reda på en del av det onda, sen råkade jag ramla på Petra och berättade då för henne om den där idioten. Jag trodde inte att Petra skulle tro på min historia, jag trodde hon skulle bli lite sur, men uppenbarligen hade jag inte koll alls för det första hon skrev var något i stil med "hoppas du inte är arg på mig!". Petra kommer alltid vara guld. Sen dess har vi varit vänner och partners in crime. Den här bloggen var alltså oundviklig!
Hoppas ni vill läsa! (Klart ni vill!)
//Åsa